Vill du bidra till Sensei Torbjörn Gozzis minnesfond kan du sätta in ett valfritt belopp på pg 764435-4. Märk betalningen ”Minnesfond”. Osu![/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”5/6″][vc_column_text]Den 1 juli 2020 förlorade karatesverige en av sina trognaste söner. En man som vigt sitt liv åt att träna, förstå, och föra vidare allt det som är kyokushin. En man med en kärlek så stor att den alltid räckte till alla som kommit till dojon, och till alla som gått därifrån. En man som trots en tid av svår sjukdom fortsatte sprida sin kunskap med välvilja och glädje. Vi minns en man som, med glimten i ögat, kunde problematisera och vrida knut på allt från den enklaste rörelsen till den svåraste kombinationen i jakten på poletter som trillar på plats hos sina elever. Vi minns en stor man, som alltid såg till att ta lite plats, en ödmjuk man, som åstadkommit mer än vad de flesta skulle hinna på flera livstider. Vi gläds åt allt du hann göra, och de stunder vi fick dela, och sörjer att vi inte fick ha kvar dig bara en liten stund till. Du är vår Sensei, i ordets sanna bemärkelse, och vi kommer att sakna dig för alltid. Domo arrigato gozaimashita, Sensei Torbjörn Gozzi.[/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/6″][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column]
Idag gick en fantastisk människa bort. Himlen fick en ny stjärna och Sensei Gozzi är på en bättre plats där han slipper lida mer. Jag kommer att sakna dig! Du betydde så mycket för så många. En förebild, instruktör, mentor, vän... Din spirit kommer alltid finnas kvar! Jag minns så väl en dag för ca tio år sedan när du berättade att karaten måste få mogna fram. Ungefär som ett äpple som ska mogna i solen, vissa äpplen mognar snabbt och andra långsammare. Men alla äpplen måste få sin tid i processen. Jag är ett sådant där långsamt äpple, men nu vet jag att det är okej. Vila i frid! OSU!
Tack Tobbe för att du gjorde karaten magisk. Du var den mest inspirerande tränaren (av många) när jag 1990 som 16-åring började träna borta på klubbens fantastiska första dojo på Östunagatan och vidare efter flytten till Portalgatan. Jag hann träna med dig igen på Torbjörnstorg långt senare - då fortfarande lika fantastisk.
Osu, Sensei. Tack för allt. Du visade vägen med klokhet och stort hjärta. Må den anda du byggt upp under alla dessa år leva kvar hos oss.
Vila i frid Sensei. Du var min första instruktör och mentor och jag minns dig som en varm och god människa i alla lägen Jag kommer att sakna dig och du kommer alltid att finnas med mig. Osu.
Osu. Vila i frid käraste Sensei.
Otroligt sorgligt. Uppsalaklubben kommer alltid vara en del av mig, och Torbjörn kändes som fundamentet i klubben. Hans mentorskap blev också ett fundament för mig personligen, vilket jag alltid kommer bära med mig och ha nytta av. Ingen har för mig på ett tydligare sätt satt karaten i perspektiv och visat på en helhet. Ingen personifierar omtanke och kärlek genom fullkontakt bättre.